Vargjakt

Idag tänkte vi ge oss på jakt efter varg eftersom Emil gärna ville ha en hund. Hundar är tama vargar som tämjs genom att man matar dem med ben. Jag hade sett vargar ett par dagars vandring nordost om byn så efter lite förberedelser samlades vi i soluppgången nere vid hästhagen. Trots att jag hade varnat för att det kunde bli ett långt äventyr och att det är lätt att gå vilse så var vi fyra tappra som satte upp på hästarna. Det var Emil, jag, Ebbe och Olle. Vi var glada och förväntansfulla när vi red ut över kullarna bort från vår by.

Modiga ovetande äventyrare

Men ack, vilka obehagliga överraskningar som väntade. Efter en dags ritt över snöklädda berg, djupa raviner och mörka granskogar så hände den första olyckan. I den täta skogen tappade vi bort Olle. Efter en stunds letande fanns vi tack och lov varandra men nu hade mörkret fallit. Snabbt fram med sängarna och så blev det en natt under bar himmel. Granskogen där vi sovit var faktiskt den plats jag trodde skulle vara vargarnas hem men dem såg vi inte röken av. Till slut bestämde vi oss för att rida hemåt igen men nu gick det inte bättre än att vi red vilse. En hel dag red vi runt åt olika håll men kunde inte hitta hemåt. Till slut bestämde vi oss för att upprätta ett litet bättre läger än förra natten och byggde snabbt upp en liten hage till hästarna och en trygg och ombonad håla att sova i.

Nu hände nästa olycka. Olle råkade dö. Som tur var fick vi samlat ihop alla hans saker, men nu var vi bara tre kvar. Då var Ebbe tvungen att logga ut. Så kvar i skogen var bara jag och Emil. När dagen kom satte vi upp på hästarna och red i ännu en dag. Fortfarande såg vi inte skymten av vår by. Efter ännu en natt i ett snabbt ihopbyggt läger uppe på ett berg kunde vi rida vidare och nu gick det inte många minuter förrän vi kunde pusta ut. Jag fick syn på den lilla ingången till den övergivna gruvan och därifrån var det inte långt hem.

Ingången till den övergivna gruvan utanför byn.

Efter ett varmt välkomnande av Lo och Olle så var äventyret över, men några vargar blev det inte. Kanske vågar vi oss iväg igen snart...

Fotnot.
När Ebbe väl kommer tillbaka till servern börjar han ju ensam ute i skogen. Som tur är har han då fyrar som ska kunna visa honom vägen hem.